Magikerna (Lev Grossman)

Första delen i serien om Magikerna

Sammanfattning

Quentin Coldwater är begåvad men olycklig. Han går sista året på high school och är bevisligen ett geni. Dock är han fortfarande hemligt besatt av en serie fantasyböcker han läste som liten, om det magiska landet Fillory. I jämförelse med det känns allting i det riktiga livet grått och meningslöst.

Allting förändras när Quentin oväntat blir antagen till Brakebills, ett hemligt och synnerligen exklusivt college i New York, där han ska komma att genomgå en grundlig och tuff utbildning i hur man praktiserar modern magi. Han bekantar sig också med annat man stöter på i college: vänskap, kärlek, sex, alkohol och droger. Trots det saknas någonting fortfarande, och magin skänker honom inte den lycka och äventyrslust han hoppats på.

Det finns heller ingenting som kan förbereda honom på den förbluffande upptäckt som väntar efter examen.

Tyckande

Jag kan bara säga att jag försökte. Och jag tog mig igenom den, men förvänta er inte en recension av del två och tre på denna bloggen.

Bitvis fick jag ett litet magi-pirr i magen, och försjönk i historien – men jag kunde inte hålla mig kvar. Jag får en feeling av Harry Potter gone wild, och jag orkar inte med karaktärerna. Speciellt inte huvudkaraktären Quentin som mest är gnällig, missnöjd, nedslagen, och allmänt grinig, privilegierad och bortskämd. Jag tycker också att boken saknar röd tråd i handlingen. Det hoppas fram i stora sjok, men så då och då stannar vi upp och får extremt detaljerade beskrivningar av enstaka händelser som sedan ändå inte verkar ha något samband, eller någon inverkan på resten av historien. Hela skolgången, fem år, klaras av på drygt halva boken, och sedan är det bara en massa velande och fler osammanhängande händelser. Jag saknar en stor fiende, någonting som boken ska leda fram till, som ungdomarna ska växa emot genom kapitlen, men icke. Det är förvisso kul när författare vågar sig på nya grepp, att avvika från samma gamla vanliga uppbyggnad, men om det skall fungera så får en ju ersätta det med något annat, en kan inte bara ta bort all form av sammanhängande historia.

Jag har läst så mycket positivt om denna triologi, och Grossman har ju geniförklarats av flera tidningar, men jag bryr mig inte. Detta känns krystat, osammanhängande och förvirrande.

Annonser
Publicerat i Äventyr, Lev Grossman, Magikerna, Spänning | 1 kommentar

Den lilla flickan som svalde ett moln lika stort som Eiffeltornet (Romain Puértolas)


Sammanfattning

Providence, en ung kvinna som arbetar som brevbärare i Paris. Nu är hon på väg till Orly-flygplatsen för att ta ett plan till Marrakech och hämta den sjuåriga Zahera, en flicka som Providence äntligen ska få adoptera. Men Zahera lider av en allvarlig lungsjukdom och måste till Frankrike och få expertvård, så det är ont om tid. Och just som Providence ska ge sig iväg så stoppas alla flighter. En vulkan på Island har nämligen fått ett utbrott och inga plan får lyfta. Providence är förtvivlad. Hon måste ta sig till Marocko, och då är bara frågan: är hennes moderskärlek så stark att hon kan lära sig att flyga på egen hand?

Tyckande

Vilken saga! Jag läste Puértolas första bok Den fantastiska berättelsen om fakiren som fastnade i ett IKEA-skåp, förra året och den ställe jag mig lite ljum inför. Men nu har Puértolas gjort en fullträff. Historien är varm, kärleksfull, och hjärtlig. Det är en verkligt fin berättelse. Jag vill inte berätta för mycket, men som i alla böcker jag faller för så finns det ju en plottwist, och denna gången var det en verkligen hjärtegripande vändning. Allt knyts ihop på ett fint sätt, och jag tycker att detta är en verkligt läsvärd bok.

Publicerat i Romain Puértolas, Roman | Lämna en kommentar

Så som du hade berättat det för mig (ungefär) om vi hade lärt känna varandra innan du dog (Jonas Hassen Khemiri)


Sammanfattning

Magasin 3 kontaktade Khemiri med ett uppdrag:

Skriv en historia, ca 20 000 tecken, inspirerad av Kafkas novell ”Investigations of a Dog”. Texten kommer sedan att tryckas i en limiterad upplaga på svenska och engelska.

Tyckande

Längsta titeln någonsin! Nästan lika lång som själva boken. Återigen har det hänt, en författare jag tycker om har skrivit ett verk som känns inspirerat av Kafka. Och mycket riktigt, när jag läste på Khemiris hemsida fick jag det bekräftat. Kanske måste läsa mer Kafka helt enkelt. Jag kanske saknar det i mitt liv.

Nåväl. Berättelsen är bara ett långt flöde ur en persons perspektiv, och det balanserar hela tiden mellan galenskap och sinnesnärvaro, mellan dröm och verklighet. Kunde jag se ett tydligt spår till just Investigations of a Dog? Nja, kanske inte men Kafka-känslan fanns ju ändå där.

Jag gillar novellen för att den är rak, enkel, och tydlig. Det finns inga vindlingar i handlingen och det är inget att fundera på kring vad som verkligen har hänt, men jag får ändå en liten förnimmelse av Shutter Island-känslan, är huvudkaraktären medveten om sitt medvetande?

Har du 32 minuter över, så tycker jag absolut att detta är en bok värd att lyssna på, speciellt eftersom den är insläst av Khemiri själv.

Publicerat i Jonas Hassen Khemiri, Novell | Lämna en kommentar

Världens bästa bok (Peter Stjernström)

Sammanfattning

Den gamle romanförfattaren är ärrad av krogliv och utanförskap. Men kan han bara hålla sig nykter är hans tangentbord gudabenådat. Hans kollega, den unge och snygge poeten, kan väcka liv i en gråsten med sin värme. Han älskar hela världen och kärleken är besvarad.

De bägge författarna kommer på en mästerlig idé samtidigt. Man borde skriva en bok som har allt! Som hamnar på topplistorna i en massa olika kategorier: thriller, kokbok, bantning, populärpsykologi, självhjälp och så vidare. Allt på en gång! Om man lyckas kommer den att sälja som smör och toppa bestsellerlistorna över hela världen. En sådan bok kommer att ge pengar, ära och odödlighet. Men bara till en av dem. Den som är först.

En galen och spännande jakt tar vid där författarna tvingas till nya arbetsmetoder för att nå sina mål. Vem hittar bäst inspiration? Vem lyckas snärja den unga stjärnförläggaren Astra? Vem vinner och vem försvinner? Den som läser får se.

Tyckande

Denna boken klyver mig. Väldigt länge känns mycket som en torr presentation av den mossiga världen där mäns självbild är det enda som sätter tonen, och det är så tröttsamt så jag kände att jag gradvis tappade intresset för berättelsen. Men så bestämde jag mig för att det kanske var en sort självironisk avspegling av hur män porträtterar andra män och världen runt dem, och fortsatte att lyssna. Jag vet fortfarande inte riktigt vilken bild som är rätt, men för min egen sinnesro väljer jag att tro mer på den med självdistans.

Att det finns en plottwist blidkar mig, men jag sitter kvar med känslan av att det är något som saknas för att boken skall kännas komplett. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men det känns som om slutet gick väldigt fort och att jag inte riktigt är säker på vilken nytta plottwisten hade, eller vad boken faktiskt slutade med. Jag har en naggande känsla att jag måste lyssna igen för att förstå, men så gripande var den inte, så jag får nog bara vänja mig vid att jag inte riktigt vet.

Publicerat i Peter Stjernström, Roman | Lämna en kommentar

Berättelsen om Pi (Yann Martel)

 

Ett vältummat exemplar som kommer läsas om och om igen.

 Sammanfattning

Efter ett tragiskt skeppsbrott guppar en ensam livbåt mitt ute på Stilla havet. Ombord finns en hyena, en zebra, en orangutang, en två hundra kilo tung bengalisk tiger och så Pi – en sextonårig indisk pojke. Det här är Pis berättelse om de dagar och nätter han tillbringar på havet, så småningom ensam med tigern Richard Parker.

Trots att kampen för överlevnad är hård har Pi tid att fundera över livet och Gud, människorna och djuren. Han får uppleva ensamhet i ordets mest grymma betydelse, men lär sig också att uppskatta det sällskap som erbjuds. Genom sin enkla och okomplicerade syn på tillvaron klarar han sig igenom det ena äventyret mer fantastiskt än det andra.

Tyckande

Jag kan inte vara objektiv, detta är en av mina favoritböcker och jag tycker att alla borde läsa den.

Jag gillar allt med den: bildspråket, fantasin, tankeställarna, liknelserna, karaktärerna, förloppet, miljöerna, och formuleringarna. Varenda gång när jag läst ut den slås jag av nya saker jag älskar med boken, eftersom den är skriven så att slutet lämnar boken öppen för flera olika tolkningar så lever de där tankarna kvar i mitt huvud länge.

Boken är uppdelad i två delar, delen före skeppsbrottet, och delen efter. I delen före får en följa med när Pi berättar om sin barndom på en djurpark, men det avhandlas också en del existentiella frågor och många tankar kring religion. Den delen kan tyckas en smula seg och svårtillgänglig, men du belönas rikligt när du tagit dig igenom den delen och har det i bakhuvudet när vi kastas in i del två som definitivt känns mer greppbar. Men egentligen kan de där funderingarna få leva lite längre, för del två kretsar av naturliga skäl mest kring Pi, hans relation till djuren, djurens instinkter och människans djuriskhet. Kort och gott: överlevnad.

Om du bestämmer dig för att läsa detta guldkorn till bok, så gör det med ett öppet sinne. Den kan kännas lite svår, den kan kännas trög i början, men om en ser boken som en större helhet så slås jag gång på gång av känslan att Yann Martel vill förmedla en speciell känsla och en ödmjukhet,snarare än bara en bra berättelse. Så om du är exakt noll procent filosofiskt lagd, så tror jag inte att detta är boken för dig, men om du känner att du är i rätt sinnestillstånd för att läsa en bok och våga öppna sinnet och kanske låta nya tankar formas – då är detta exakt rätt!

Publicerat i Äventyr, Roman, Yann Martel | 1 kommentar

Kemisten (Stephenie Meyer)


Sammanfattning

Hon är en före detta agent på flykt från sina tidigare arbetsgivare. Att hon var anställd av USA:s regering var det väldigt få som kände till. Expert inom ett område som få vet existerar på en enhet som knappt någon ens visste fanns. Och när enheten bestämde att hon utgjorde ett hot, var hon tvungen att gå under jord. Nu lever hon från dag till dag, ständigt på resande fot, ständigt med en ny identitet. Hennes före detta arbetsgivare har dödat den enda hon litade på, och de är ute efter någonting hon vet. De vill se henne död, och det omedelbart.

När hennes före detta hanterare erbjuder henne en väg ut inser hon att det är hennes enda alternativ för att bli kvitt hotet mot sig själv. Men det betyder att hon måste utföra ett sista uppdrag för sin före detta arbetsgivare. Uppdraget visar sig inte alls vara en väg ut utan snarare göra hennes liv mer farligt. Hon förbereder sig för den största utmaningen hon någonsin ställts inför. Samtidigt för uppdraget henne samman med en man som ytterligare komplicerar hennes möjligheter att överleva. Hon inser att hon måste använda sina talanger på ett sätt hon aldrig tvingats göra förut.

Tyckande

Jag är inget större fan av explosionsfylld action med taskiga oneliners och svettiga män som syr igen sina egna sår samtidigt som de manövrerar ett coolt fordon och försöker charma kvinnor. Det är platt, tråkigt, och saknar verklighetsanknytning. Saknar det mesta jag skulle klassa som kvalitet faktiskt.

Av just dessa anledningar kan jag uppskatta denna boken. Det är förvisso en del action och spänning, jag tror jag höll andan under stora delar av boken, men det är lite mer nedplockat på jorden. Utan att ha någon som helst erfarenhet av hur det är att behöva fly undan den amerikanska staten, så känns detta också lite mer förbundet mer verkligheten än vad mainstream-action brukar göra. Huvudkaraktären beskriver hur hon lärt sig att det bästa sättet att ligga lågt är att just ligga lågt, inte genom att fly på häpnadsväckande sätt som bygget ett spår av sprängda och skjutna människor. Hon har sin specialitet, kemi, som hon fulländar och hennes personlighet som är praktisk och pragmatisk – detta i kombination ger boken en väldigt behaglig grund. Det är så skönt att läsa om en kvinnlig huvudkaraktär som agerar utifrån sin roll som människa i ett sammanhang, snarare än utifrån att hon är kvinna. Hon är i överläge när hon gör sin grej och kör sitt race, och hon ber inte om ursäkt för något. Sedan måste det tydligen finnas en manlig karaktär som försöker förminska henne och hennes kunskap, men som sedan skall förvånas över, och erkänna att en kvinna också kan besitta kompetens.

Översättningen känns lite svengelsk då och då, annars tycker jag att språket känns helt rätt för handlingen. Det är inga onödiga utbroderingar om saker som inte är relevanta, det är lite som huvudpersonen själv, kallt, rakt, och tydligt.

Jag tycker också att den lilla epilogen rundade av hela boken mycket bra.

Publicerat i Spänning, Stephenie Meyer | Lämna en kommentar

I museets dolda vrår (Kate Atkinson)


Sammanfattning

En rörande familjesaga om lycka och tragedi, I museets dolda vrår är bästsäljande författaren Kate Atkinsons prisbelönta debutroman.Redan under befruktningen börjar Ruby Lennox sin berättelse. Inne i livmodern förnimmer hon sin mors tankar och känslor, den kärlekslöshet och det ständiga missnöje hon känner för Rubys far. Hon anar också de omständigheter som kommer att forma hennes liv. Fast besluten om att ta reda på allt om sin familj och deras hemligheter tar hon oss med på en svindlande färd genom 1900-talet.

Tyckande

Jag läste först Atkinsons bok Liv efter liv, och när jag nästan direkt efter lyssnade på denna så blev jag mycket förvirrad. Det är ju nästan samma bok! Brittiska familjer med brist på närhet och kärlek som lever i något större hus, drabbas i någon mån av båda världskrigen, med en dotter som är speciell och utgör huvudkaraktär, samtidigt som familjen genomgår drama och trauman.

Jag vet inte riktigt om detta är feelgood, det saknas en del avgörande element för att det ska kännas helt feelgoodigt (det är visst ett ord, bet borde i alla fall vara det), så jag tänker klassa det som roman.

Jag får nog erkänna att jag inte riktigt ser storheten i Atkinson. Jag trivdes väl bra med den först boken, men nu när det kändes som om jag lyssnade på samma bok en gång till, så tappade jag liksom intresset. Visst finns det något som drar i hennes berättelser, men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är. Jag kommer säkert ge nästa bok en chans också, men om det är samma berättelse en tredje gång så blir det den sista.

Publicerat i Kate Atkinson, Roman | Lämna en kommentar