Det som göms i snö (Carin Gerhardsen)

Sammanfattning

Ett otroget kärlekspar sätter sig i bilen för att hitta en avskild mötesplats. En ung, vilsen kvinna får oväntat lift av en främling. En man kör för fort på de snötäckta vägarna. Alla inblandade har passerat samma ravin. Men bara en har kört någon av vägen, bara en har lämnat någon att dö.   

Från att inte ha känt till varandra knyts de samman av en eskalerande våldsspiral, och fastän ingen av dem känner till hela bilden är det ändå någon som vet tillräckligt för att berätta historien.

Tyckande

En olycka – flera perspektiv. Finns det verkligen bara en sanning?

Gotland i juletid! Låter ju hemskt mysigt, men är mest bara hemskt. Och bra såklart. Detta är en psykologisk thriller, inte en polisdeckare, därför finns det inte en detektiv vi får följa i takt med att spåren nystas upp, utan istället får vi veta ungefär vad som hänt, och vilka som är inblandade. Dessutom introduceras en del karaktärer som inte självklart har en naturlig del i olyckan. Sedan får vi glimtar bakåt i tiden från de olika personerna, och på det sättet målas sakta en tavla upp av vad som faktiskt hände den dagen.

Gerhardsens sätt att skriva kryper på mig, för under tiden jag lyssnar på denna boken känner jag en enorm frustration och aversion mot en riktigt vidrig karaktär. Gerhardsen skriver ett porträtt helt utan förmildrande skimmer, och det provocerar mig. Jag undrar ju om den vinkel som denna karaktären berättar, speglar hur verkliga angripare faktiskt ser på sina dåd. Stefan Sauks sätt att läsa gör också sitt, för hans arroganta och nonchalanta tonfall när han uttalar replikerna får mig att koka, och det är svårt att tänka bort allt som en fiktiv handling i en bok!

Jag gör kopplingar till Clare Mackintochs Jag lät sig gå, när jag hela tiden tror att jag förstår hur något ligger till, hur en relation ser ut, eller vem som skall göra vad här näst, men hela tiden slås mina fötter undan och jag faller handlöst in i en ny, rafflande del av handlingen – jag älskar det!

Nåväl, jag skall inte ge några spoilers. Berättelsens form gör det svårt att säga så mycket mer än detta. Så det enda som återstår är att säga detta: julstämningen är helt obefintlig, men om du gillar en bra gåta som elegant pusslas ihop och ger läsaren tusen möjligheter att gissa (och gissa fel) på hur allt hänger ihop – LÄS DENNA!