Sammanfattning
Året är 1803, och Mr Darcy och Elizabeth har varit gifta i sex år. De har två vackra och friska gossebarn. Elizabeths älskade syster Jane och hennes man Bingley bor bara sjutton miles bort. Lyckan ler mot Elisabeth och hennes älskade Mr Darcy och allting verkar vara perfekt på godset Pemberley.
Men på den årliga höstbalen dyker några objudna gäster upp, gamla synder grävs upp och missförstånden eskalerar. När paret Darcy och deras gäster precis håller på att runda av för kvällen, skumpar en droska ut ur skogen och fram på vägen mot Pemberley. När droskan stannar kastar sig den objudna gästen Lydia Wickham ut och skriker
– Min man är mördad!
Och spelet kan börja.
Tyckande
Jag läste denna boken två gånger, eller snarare jag började en gång och efter en tredjedel av boken la jag ner för att jag inte hade fastnat alls. Sedan låg den där i högen av påbörjade bäcker och störde mig. Den borde ju vara en perfekt bok för mig, en av mina favoritförfattare tar sig an en uppföljning till Jane Austens Stolthet och fördom, och lägger där till en mordgåta! Men icke, det gick bara inte. Så några flyttar senare dök boken upp igen och jag fick feeling, och jag fastnade den gången tillräckligt för att ta mig igenom den.
Tyvärr måste jag säga att jag inte föll pladask, det är för långsamt och oinspirerande. Austens undertrycka, frustrerade passion saknas, och P.D. James annars så träffsäkra mysterium sätter sig inte riktigt. Jag återgår till författarna var för sig och lägger denna boken, nu utläst, bakom mig.
Tjalle läser 